Ensam i min version av världen.

Jag tappade bort mitt hjärta och halkade på blöta höstlöv. Marken var kall och mörk så jag kravlade mig upp, med håliga strumpbyxor och uppskrapade knän. Snart ligger alla löv i drivor på marken. Som fallna drömmar. Som minnet utav något som en gång var. Symboliken värker i kroppen, målar svarta penseldrag bakom mina revben, innanför min panna. Det blir en lång vinter.

Pin It